Jag har alltid varit rädd för att be om saker och att ta för mig. Jag jobbar gärna hårt men jag gör inte direkt reklam för allt jag gör och visar framfötterna när det verkligen behövs för att komma över till nästa steg.

Som sagt så gör jag alltid mitt jobb bra och jag gör ofta lite mer än vad som kanske krävs av mig. Jag kan känna av vad som behövs göras och behöver inte alltid få "order" om att göra det där extra. I flera jobb vet jag att eftersom jag inte har haft självförtroende nog att tala bra om mig själv så är det kanske inte alla som ser vad för sort jobb jag faktiskt lägger ner. Speciellt inte chefer som kanske inte är ute med oss "vanliga" å ser hur vi jobbar.

För ett tag sen började en ny tjej på jobbet å hon fick fast jobb på direkten eftersom hon va utbildad barnskötare. Själv har jag ju jobbat många många år inom både skola å förskola men aldrig tagit mig tiden å energin åt att plugga till barnskötare. Har oxå tänkt att man oxå måste vara mer för ett tag betydde inte det något att vara barnskötare utan man behövde vara fritidspedagog eller förskolelärare för att det skulle göra nån skillnad. Men nu fick iaf den här tjejen (som jag gillar så det handlar inte om det) fast jobb på direkten å jag som kämpat å slitit visste inte ens om jag skulle få vara kvar efter sommaren. Jag stålsatte mig inför medarbetarsamtalet med min chef för att verkligen visa att jag var en som var värd att satsa på och åtminstone förlänga mitt vikariat. Men när jag satte mig där så behövde jag inte säga något i princip. Hon var så nöjd med mig och många av mina fina kollegor hade verkligen låtit henne förstå vilket jobb jag faktiskt gör och den fasta anställningen var min. Vi pratade om vad mitt nästa steg skulle vara då den klass jag jobbar med blir fyror och behöver inte den hjälpen längre. Hon gav mig ett förslag som jag faktiskt tyckte lät helt okej. Å efter att ha tänkt ett tag så gick jag in till henne å berättade exakt vad jag ville och hur jag ville ha det och vi var överens om att det skulle bli så. Eftersom det inte är helt klart än så kan jag inte direkt gå in på vad det är men jag känner mig faktiskt väldigt taggad inför hösten och tror att jag kan göra ett väldigt bra jobb :D

Så det känns verkligen att det rullar i medvind just nu. Om tio dagar är jag 30år och vem kunde veta att jag skulle känna mig så mycket bättre än jag gjorde när jag fyllde 20. Dessutom är jag snyggare nu haha.

Så bättre kan det inte bli! :D