Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag varit så trött som jag är just nu. Orken finns inte och motivationen som jag ser i Tobbe vet jag knappt hur den känns längre.

Det är så mycket som hänt den senaste tiden och nu finns ingen energi kvar i mig.

Jag vill alltid vara bra på allt jag tar mig för annars så brukar jag skita i att ens försöka, men det är krävande att hålla sig på topp. Det tar all kraft man har och ibland blir det en grej för mycket å då rinner bägaren över. Just nu känns det som en öppen kran står ovanför mig å jag kan inte stänga av den men jag vill inte erkänna att jag inte orkar heller. Jag biter ihop å kämpar på fast jag känner att bägaren står på en pytteliten kant och hela alltet kommer att rasa när som helst.

Jag läste något bra igår:

Depression är något som gör att en människa inte bryr sig om nånting.

Ångest är något som får människor att bry sig för mycket om allting.

Ångesten stämmer klockrent på mig. När jag va sjukskriven för ca 3 år sedan så sa dom just det att jag inte direkt är deprimerad utan jag bara har så mycket ångest.
Jag analyserar allt massor av gånger hur litet det än kan vara innan jag kan släppa det. Ändå kan det allra minsta dyka upp när jag minst anar det och jag förstår inte varför.
Så om vissa människor tycker att jag ältar saker så vet ni varför.