När man inte är hemma eller har tillgång till ett gym så får man ta det man har och göra det bästa av situationen.

Jag är för tillfället i Dalarna och sover över hos farmor och farfar. Som tur är så har de lite grejer som man kan träna med. De har bland annat en crosstrainer, cykel å gummiband. Så med det fick jag till en timmes effektiv träning. 20 min på crosstrainern, 15 min på cykeln och 25 min styrka.

Styrkan bestod av utfall, axellyft, crunch, rygglyft, armhävningar, rodd, benlyft, sparkande åsnan och kanske nån mer som jag har glömt.

Nu hade jag ju ganska mycket verktyg att använda som hjälp men man kan alltid få till ett bra pass även om man inte har tillgång till ett gym. Att skylla på det är bara en dålig ursäkt.

Nu kan jag med gott samvete sitta i soffan med en pepsi Max och bara njuta!

Idag har jag gjort lite saker och kan bocka av de från min to do list. Jag började med att träna bröst och triceps imorse. Äntligen kom jag iväg till gymmet!

Sen ringde jag ett jobbigt samtal så nu kan jag bocka av det oxå. Check!

Jag hämtade Ebba tidigt idag. Typ halv två så hon hade precis vaknat när jag kom dit. Vi gick hem och klädde granen. Ebba tyckte det var superkul att hänga upp hjärtan å kulor i granen. Sen fick hon en ljusslinga med mussepigg. Supergullig, men lös inte så mycket så vi hängde upp en till ljusslinga. Det blev en fin gran!

Så nu har jag gjort det oxå och Ebba är glad. Check! :p

Dessutom såg Tobbe till att jag började med min budget. Sååå tråkigt så det är väl därför jag inte har gjort det tidigare. Min hjärna blir snurrig av alla siffror å allt man ska tänka på. Jag känner mig tillslut som en sur femåring som inte vill nått längre. Jag vill bara göra inte tänka :p tänka är jobbigt och jag har redan för mycket i min hjärna så det räcker flera livstider.
Men det är iaf en till sak att checka av idag.

Nu sitter jag och njuter av ett glas schweppes pear lime med is i. Mums!

Just nu saknar jag en del saker. Så nu får ni en liten lista på några av de sakerna utan nån speciell ordning.

? Solen och ljuset. Hatar detta mörker. Speciellt när det är regnigt och grått. Med lite snö skulle man iaf få lite julkänsla.

? Min lillebror. Känns som om det var jättelänge sen vi sågs. Längtar tills jul när jag får träffa han igen.

? sommaren. Värmen. Sola och bada i havet och slippa frysa. Kunna ha mysiga grillkvällar och bara njuta.

? Att vara i form. De senaste veckorna har jag varit i en svacka och jag har inte orkar träna som jag borde. Jag minns i somras när jag hade all energi i världen och tränade massor.

? Mitt långa hår. Jag saknar att kunna göra mer med håret. Tobbe tycker nog att det är skönt att jag inte har så långt hår då jag tappar typ tusen hårstrån om dagen, men jag vill ha långt hår iaf.

? Att bo nära mina vänner. Jag träffar dom alldeles för sällan. Kommer ihåg när jag bodde i Åkersberga och man snabbt kunde gå över till nån eller alltid hade nån som hakade på till gymmet. Man kunde vara mycket mer spontan och bara träffas en stund om man ville.


Ja det var lite av det jag saknar just nu. Imorgon blir det iaf lite träning. Ville ju träna tre gånger den här veckan men med halsont och rinnande näsa så har det inte blivit så tyvärr. Nu blir det mys med mannen.

Ha en trevlig kväll!

Nu tänkte jag skriva om något roligt för att muntra upp stämningen i bloggen lite. De senaste inläggen har varit väldigt deppiga men jag behövde få ur mig det å jag tror att det var bra för en del att läsa.

Igår kom Tobbe och Ebba hem med ett litet paket till mig. En förtidig julklapp/uppmuntringspresent. Något för att ljusa upp vardagen i vintermörkret. Tre par supersnygga leggings. Ni som känner mig vet att jag älskar att ha leggings på mig, men att jag mest har svart på mig för en del dumma och konstiga anledningar. Därför så fick jag lite mer färg till min garderob.

Det här är ena paret och det som Ebba valde till mig imorse. Hon ville att mamma skulle vara en liten tiger haha fast det är leopard :p tydligen kan man springa väldigt snabbt när man är en liten tiger enligt Ebba. Tror tyvärr inte att det räcker att sätta på mig snygga leggings för att bli snabb.

De här fick jag oxå. Får se om Ebba vill att jag ska kräla runt på golvet när jag sätter på mig de här. Fick även ett par som ser ut som amerikanska flaggan men har tyvärr ingen bild på dom. Får lägga ut en bild när jag har på mig dom nästa gång.

Så här är det verkligen. Just nu är det för mycket skit i mitt huvud som tar för mycket plats. Jag önskar det fanns en knapp man kunde trycka på så att allt försvann, men tyvärr funkar det inte så. Man måste sakta men säkert jobba bort de små hjärnspökena. Det är helt sjukt vad de där små grejerna i huvudet kan hindra en från att göra saker. Nu har jag iaf börjat få hjälp och det går i rätt riktning. 

Idag händer inte så mycket. Jag ska träna med Tessan senare på eftermiddagen trots att jag inte är 100% frisk. Jag känner bara att jag måste få komma ut lite och röra på mig. Vi får se vad vi kör. Kanske rygg eftersom jag verkligen skulle behöva det. Ryggen säger upp sig så fort jag rör mig för lite. Den här veckan ska jag försöka få till tre pass iaf om jag inte blir sämre av träningen idag. Det är inte så många pass som jag brukar köra men det är nog det jag orkar med den här veckan.

Det här året har varit extremt jobbigt!!

Jag har varit med om så mycket samtidigt som jag inte har gjort så mycket.

Jag vill aldrig misslyckas med något. Det antar jag att ingen vill, men för mig betyder det nog så mycket mer att misslyckas än för de flesta andra. Något som jag upptäckt bara den senaste veckan är att jag är så rädd att misslyckas med allt att jag inte gör något. Jag har så höga krav på mig själv att jag struntar i att göra något. Men vad är det för liv att leva?!

När jag gick min PT utbildning sa de att i sociala medier ska man vara sitt bästa jag. Det är nog något som många försöker vara. Man skriver alltid om allt bra man gjort och hur roligt man hade osv, men varför kan man inte skriva de dåliga sakerna oxå?!

När jag skapade den här bloggen så tänkte jag att det skulle vara ett sätt att marknadsföra mig och hur bra jag var. Jag ville bara skriva riktigt bra grejer och ge superbra tips, men istället blev det så många dagar då jag inte skrev någonting. Jag älskar att skriva, men jag vill skriva det jag känner och tycker. Vet ni hur svårt det är att skriva om vilket bra liv man har och hur duktig man är fast man egentligen känner sig som skit?!

Missförstå mig inte nu för jag gillar många delar av mitt liv och skulle inte ändra på det ett enda dugg, men samtidigt så finns det en hel del som jag inte tycker om heller. Rättare sagt jag hatar det! Och det är ingen annan som kan ändra på det utan det är bara jag som kan det. Jag vill att folk ska gilla mig för den jag är och inte för den jag låtsas att jag är. Eller kanske visar för folk att jag är. Jag är inte perfekt! Jag kommer aldrig att vara eller bli perfekt och det är inget jag någonsin kommer försöka sträva efter. Det är inget jag tycker någon ska sträva efter. Man har bara ett liv och det kommer bara att vara jobbigt om man försöker vara perfekt hela tiden. Att hålla upp en fasad kräver en jävla massa energi och tillslut kommer den att ta slut. Jag har nog hela mitt vuxna liv velat vara självständig och klara av allt själv utan att be om hjälp. Jag borde ha bett om hjälp. Jag borde ha pratat om hur jobbigt vissa saker har varit. Jag borde ha sagt till att det blev för mycket för mig att ta hand om. Men jag låtsades om som om allt var bra och höll allt inombords. Och just nu väller det över. Min hjärna går på overload.

Något som jag alltid har gjort som hjälp till att få min hjärna att gå på overload är att överanalysera allt. Och då menar jag ALLT! Så fort någon säger något så måste det ju ha en mening. Man säger väl inte bara nått utan att det har en undermening?! Fast det gör man. Det gör jag. Men ändå måste jag tänka på alla saker som en liten mening kan betyda. Vet ni hur jobbigt det är i längden? Jag har alltid undrat om andra människor tänker lika mycket som jag gör. Gör ni det?

Jag upptäcker mer och mer saker om mig själv varje dag och det har tagit hårt på mig den senaste tiden. Som tur är tvingade min älskade syssling Jenny mig att ringa och prata med min mamma. Tack för det! <3 Ibland behöver en tjej verkligen sin mamma hur gammal man än är och det är inget som man ska skämmas för. När Ebba blir stor så hoppas jag att hon kan ringa till mig och be om hjälp om det är något.

Så nu har jag babblat på väldigt mycket och det jag egentligen ville få ut var att ingen är perfekt och det är ingen som kräver att du är det heller. Du är bra som du är och behöver inte må dåligt över att inte alltid vara på topp.

Ha en trevlig Fredagskväll!

Kram Angelina