I födelsedagspresent (i maj) fick jag en fin bok med blanka sidor av Ebba. Hon vet att jag gillar att rita å skriva min lilla skrutt.

Jag har inte varit jätteduktig på att rita å så i den men ibland får jag mina konstiga humör för mig å då kan jag rita hur länge som helst. Det som stoppar mig 99% av gångerna är min rygg som inte vill att jag ska sitta i "ritposition".

När jag ritar å skriver så får jag fram mina känslor bättre än jag kan berätta dom. Jag är dålig på att prata om mina känslor så gör inte gärna det. Håller dom hellre för mig själv eller får ut dom på det här sättet.

Här är några av mina bilder jag har ritat å längst upp är boken fram å bak. Jag tycker om den väldigt mycket eftersom det blir nästan som en slags dagbok med mina känslor och tankar. Mitt eget terapiarbete.

Jag är så jävla trött på att må skit. Jag vill inte längre!!

Jag längtar efter mitt hus, att må bra å bara få njuta av livet.

På måndag ska jag till Nacka-ortopeden och hoppas att jag kan få hjälp och kanske kan slippa att ha ont hela tiden. Det är jobbigare än man kan tro att gå runt å ständigt ha ont eller tänka på allt man gör som kanske kan göra att det gör ännu mer ont. Nu kommer dessutom årstiden som brukar vara värst när det gäller min rygg.

Har haft en riktig skitvecka denna vecka å jag väntar på den dagen jag ska vakna å känna att energin är tillbaka. Men den dagen verkar ju dröja.. jag är trött på att vara trött! Det känns som om det är det enda jag är just nu. Trött, orkeslös och omotiverad till allt. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt med mig, men bra mår jag inte. Kan inte riktigt säga exakt varför utom att det är för mycket i mitt huvud som jag inte pallar med längre.

Här är ett "quote" som jag tycker passar in rätt bra på mig just nu. Fast jag vet att jag alltid har övervägande mer ångest än depression. När jag va sjukskriven för ett par år sen så sa kuratorn just det att jag hade väldigt mycket ångest för allt å ingenting som gjorde mig nerstämd, men jag går inte konstant å är deppig. Jag tänker för mycket. Jag önskar man kunde stänga av hjärnan ibland så man bara kunde få lite lugn å ro. För det är allt jag vill just nu..

Den sista tiden har jag känt mig helt omotiverad till nästan allt. Jag har ingen ork och det enda jag vill göra är att sova. Det är så mycket som snurra runt i mitt huvud och fast jag inte direkt går runt och tänker på det hela tiden så finns det där inne och tar en massa energi. 

Jag älskar egentligen att vara på gymmet, men trots att huvudet säger "klart du ska till gymmet" så säger kroppen nej. 

Min rygg tar tyvärr mkt stryk av att jag inte går och tränar så nånting måste jag göra. Tobbe sa åt mig att jag kanske inte behöver träna så mycket som jag tränade förut men att få till 3 pass i veckan verkar vara svårt nog. Den här veckan har jag bara fått till 1 pass och jag försöker ladda för att få till 1 pass idag också. Jag funderar på att börja med yoga igen då min hjärna är så fruktansvärt stressad.

Jag tänker varje dag på jobbet att jag ska träna på kvällen, men då har jag fortfarande energi kvar. Men när jag kommer hem orkar jag knappt laga mat och det slutar 9 av 10 dagar att jag äter kvarg m musli. Om jag är vaken efter 21.00 på kvällen är det nästan ett mirakel. Tobbe gör allt hemma och jag är så tacksam för att jag har honom i mitt liv. Han borde få pris för både årets man och årets pappa. Han gör verkligen allt här hemma så inte det här hemmet går under. 

Igår hade jag och Tobbe tänkt gå och gymma tillsammans men pga mig så blev det inte så. Det slutade med thaimat och ben and jerrys i soffan framför en film som jag fick välja. Jag tror att det va en dag som jag absolut behövde. En riktig slappar dag utan ett enda måste. Jag köpte en träningstidning för att jag trodde det skulle ge mig lite mer motivation till att gå till gymmet, men istället  för att läsa om träningen började jag läsa om saker man kan göra när man är stressad. En sak som stod där va att sovrummet skulle vara en mediafri zon och där det skulle vara rent och avskalat så man kunde ta det lugnt utan att vara uppkopplad osv. Vi testade det och pratade mer än vi gjort på länge. Vi båda är nog överens om att det är något vi ska fortsätta med. Vi behöver inte kolla sociala medier eller ligga å spela i sängen. Vi behöver bara vara. Ta det lugnt och prata, eller bara ligga och mysa. Vi gjorde alltid det förut men så försvann det mer och mer och utan att någon av oss kanske tänkte på det så va det bara mobilerna som man kollade på. Jag tänkte inte ens att det kunde stressa mig mer. 

Nu ska jag iaf försöka stressa mindre och samtidigt komma tillbaka till det jag ja vill vara. Göra det som jag behöver för att må bra. Men jag måste ta ett steg i taget..