Igår efter ca tre timmar på Andys lekland (trött mamma) så drog jag till gymmet med fina Jill. Vi körde ben och rumpa.

Vi körde:

Uppvärmning 5 min i roddmaskinen

Squats m militärpress
Burpees m fakekast (medicinboll)
Utfall m balans
Leg press
Leg extension
Leg curl
Glutes
Abduction
Stående vadpress

Vi maxade abductionmaskinen (man sitter och med hjälp av rumpmuskeln och utsida lår så pressar man plattor utåt, särar på benen). Nästa gång ska vi testa å maxa den andra rumpmaskinen oxå ;)

Sjukt bra pass! Kommer sakna att träna med Jill när hon flyttar :( hon ger mig alltid så mycket positiv energi och får mig alltid att skratta <3

Mitt 2014 började inte särskilt bra. Jag var sjukskriven och mådde psykiskt dåligt och gick på antidepressiva. Det var inget jag ville någon skulle veta då, men jag har lärt mig att ibland måste man ta hjälp och det är inget att skämmas för.
Mitt i allt elände så bestämde sig fk att dom skulle trycka ner mig lite till genom att säga att jag bara fick ut 9 av ca 30 dagar. Att man mår dåligt har dom inte nån som helst omtanke om.

Jag tog mig smått tillbaka och fick ett långtidsvik på en förskola i Nacka. Men vad som i början kändes så bra gick snabbt utför. Min kollega jag jobbade med var allt annat än trevlig och detta gjorde mig åter igen nere.
Under semestern mådde jag mycket bättre och började trappa ned på min medicin för att sen sluta helt. Men sen kom jag tillbaka till jobbet och allt blev bara värre och värre.
Hela dagarna bestod av tankar om jag skulle sluta eller inte. Att bara sluta skulle innebära att min inkomstkälla skulle försvinna och trots att jag å Tobbe aldrig har haft några pengaproblem så fick det mig att känna panikångest. Efter mycket velande och försök till att få en förbättring på mitt jobb så slutade det med att jag var tvungen att sluta. Den ångest jag kände för att gå å jobba med den där personen vägde mer än ångesten över att inte ha några pengar.

Med allt detta hängandes över mig så har min ork varit nästintill noll och träningen har inte alls blivit av som jag tänkt. Dock vände det i slutet på året och jag började återigen känna den där träningsglädjen.

Hela år 2014 har varit en kamp. Men tack vare min underbara familj och mina fina vänner så har jag lyckats vända allt. Mitt 2015 har börjat helt tvärtemot 2014 och livet känns underbart igen. Visst har jag mina dagar när jag inte mår helt 100% men det får mig att uppskatta de bra dagarna så mycket mer.

Hoppas vi alla får ett superbra år!