Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Tid

Av Angelina Söderström - 6 januari 2023 17:54

Varje minut flyger förbi. Timmarna går fort. Dagarna försvinner.

I min hjärna gör jag massor av saker och springer runt stressad, men min kropp är still.

Jag är tyst, men i mitt huvud skriker jag. Precis som Rose i Titanic känns det som om jag står i ett fullsatt rum och skriker, men ingen hör mig.

Jag behöver nått, men jag vet inte vad.

Det känns som om tiden försvinner och livet rinner iväg..

Av Angelina Söderström - 30 december 2022 20:22

Hjärtat dunkar hårt. Tung andning. Ont i magen. Halsbränna. Tankarna rusar omkring i huvudet. Så mycket som behöver göras, men kroppen lyder inte. Kan inte sitta still, men orkar inte göra något.

Varför kan jag inte bara göra det jag måste och slippa tänka på det sen?!

Jag har alltid haft svårt att ta tag i saker som kräver något av mig. Till och med saker som egentligen är roliga blir jobbiga när något moment är utmanande. Nu är det värre än någonsin.

För ungefär ett år sedan när jag började plugga kom allt från min skolgång tillbaka. Jag hatade skolan. Jag kände mig värdelös och extremt korkad. Jag försökte plugga, men det gick helt enkelt inte in. Nu är det nästan likadant. Skillnaden är att jag arbetar med det jag pluggar, så jag kan koppla det till något. Men ändå fylls hjärnan med dessa tvivel på mig själv. Ångesten kommer och jag vill springa iväg och ge upp. Det är den ända vägen hjärnan verkar vilja gå. Den lätta vägen. Vägen jag har tagit så länge jag kan minnas.

Mitt liv är ganska händelselöst. För det blir så när hjärnan alltid vill välja den lätta vägen. Och ju mer man tar den lätta vägen desto mer stänger man ner möjligheter till nya saker. Världen krymper. Och tillslut finns bara en värld där du sitter där i soffan och ser hur alla andra lever sitt liv.

Av Angelina Söderström - 3 oktober 2018 06:29

Förra veckan fick jag ett mms från min man Tobbe.

Ingen text bara en bild. Jag börjar fråga om han va inblandad och om han hade kört. Han va inblandad i en seriekrock som medpassagerare. Han va oskadd men hade känningar i axlar och lite nacke. Han åkte in och röntgade för att kolla att allt stod rätt till, vilket det gjorde men han skulle vila resten av veckan. Även om det inte hände så mycket för hans del så känner man ändå av känslan att det kunde ha hänt. Jag hoppas också för de andra inblandade att det gick lika bra.

Så i helgen trots att jag inte kände mig på topp så försökte jag hitta på grejer med Ebba och mysa med Tobbe. För man vet aldrig..

Sen i söndags såg jag dokumentären: berättelsen om Alexander.
Det var längesen jag grät så mycket! Det är verkligen orättvist! Cancer borde verkligen inte få finnas!

Det fick mig att trots att det har varit väldigt mycket den senaste tiden känna att jag uppskattar livet jag har och är lyckligt lottad att jag och min familj är friska. Det är egentligen det enda som betyder något. Ibland behöver man påminnas om det.

För man vet ju aldrig..

Av Angelina Söderström - 24 september 2018 08:40

I helgen har jag haft mamma på besök. Det var verkligen något jag behövde. Min mamma ger mig alltid positiv energi och det är en av anledningarna varför hon är min största förebild.

Vi hade planerat att gjuta betongfat med rabarberblad, vilket vi också gjorde. Jag testade också att gjuta en skål av händer (handskar). Ebba gjöt små figurer så som änglar, löv, kycklingar mm. Vi var ute mestadels av dagen och trots att det var lite blåsigt så var det väldigt skönt.
Tyvärr har jag inga bilder än för att allt inte har torkat klart än. Men jag ska fota när jag har tagit bort formar och så..


På söndagen åkte vi ut till Gålö och kollade på en kolmila, vilket är det gamla sättet att göra kål på.

Dessutom kunde man äta något som heter kolbulle, vilket är ungefär som en pannkaka med fläsk stekt över en eld. Supergott! Vi tittade också på vår vän Fredde när han smidde bland annat krokar och kapsylöppnare. Jag tycker det är så häftigt när man värmer upp järnet och lyckas forma det till något så fint!

Mamma köpte sen lite grejer från Fredde och sen lite Pippisockor och hemmagjord marmelad från ett litet stånd som fanns där.

Efter vi varit vid kolmilan några timmar så var vi lite frusna så vi åkte och visade mamma några jättegrytor som fanns i närheten av där vi var. Det är så himla häftigt att stenar har snurrat och slipat helt runda hål i berget.

När jag och mamma hade suttit och ätit så såg vi någon som sålde blommor och mamma föreslog att vi skulle fixa till vår entré med lite fina höstblommor. Det ville jag verkligen eftersom min mamma verkligen har ett bra öga för fix med blommor och dekorationer. Vi åkte till blomsterlandet där vi köpte på oss blommor, stenar, vass, en vas, pumpor och jord. Vi hjälptes åt och resultatet blev superfint!

Det blev verkligen mysigt och jag känner mig redo för höstmyset.

Som jag skrev i början så har den här helgen verkligen gett tillbaka en massa energi som jag verkligen behövde. Och eftersom Ebba blev så ledsen att mormor skulle åka hem så bestämde vi att vi skulle hälsa på henne om två veckor. Så då behöver jag inte vänta så länge innan jag får tanka mer energi :)

Av Angelina Söderström - 2 september 2018 22:35

Jag har ofta svårt att hitta balans i allt jag gör. Jag fastnar i något och hela min värld snurrar runt just det som jag tycker är intressant för tillfället. Det finns oxå vissa saker som jag återkommer till utan att ens fatta varför. Det är som min hjärna fastnar och jag kan inte skaka loss det.

Mitt jobb är ofta en sån sak som återkommer vilket kanske inte är så konstigt då man spenderar så mkt tid där. Men jag är verkligen en sån som inte kan släppa det när jag kommer hem. När jag är positiv så blir jag väldigt kreativ och hittar på allt möjligt som pyssel och övningar till barnen på jobbet osv. När jag är mindre positiv och stressad så är jag mer blah.. jag blir bara helt koko i huvudet! Jag försöker hela tiden tänka ut lösningar och hur jag ska fixa problemen på bästa sätt när det inte är mitt problem egentligen. Men jag kan inte stänga av det!

Helgerna som varit har bestått av barnpassningar å barnkalas mm och det här är första helgen jag kan sitta å göra ingenting på länge. Det jobbiga är bara att man då känner av tröttheten, men samtidigt som jag behöver vila och sova ut så känner jag att jag vill ta vara på tiden. Det är nästan så att jag inte vill gå å lägga mig idag för då är helgen slut. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb för det gör jag, men det är lite för mkt just nu.

Det är kanske sjukt å säga att jag verkligen längtar tillbaka till semester när jag fick bara vara med min familj och njuta av livet. Då kändes det som att jag hade hela livet i balans. Jag önskar bara att jag kunde känna den balansen nu.

Hur lyckas folk skapa den där balansen i livet?! Hur orkar ni jobba och sen ha ett liv och träffa vänner och ha roligt?!

Av Angelina Söderström - 23 augusti 2018 10:07

I en tid nu har det hänt konstiga saker i vårt hus. Det började med att jag å Tobbe satt i soffan när vi hörde en hög smäll som vi trodde kom utifrån huset. Vi gick ut på altanen men kunde inte se något och tänkte inte så mycket mer på det. Någon vecka efter så var jag "ensam" hemma. Ebba sov och Tobbe var på fest. Jag sitter i soffan och tittar på tv. Tv:n står mot en vägg och bakom väggen är tvättstugan. Helt plötsligt smäller det till så högt i väggen bakom tv:n. Tänk dig att någon står i tvättstugan och smäller sin hand så hårt de kan mot väggen. Precis så lät det. Min katt Tussan och jag hoppade i soffan när smällen kom. Tussan går sen och sätter sig längst ut på ryggstödet och blickar mot köket närmast tvättstugan. Sedan går hennes blick sakta mot hallen ungefär som om hon följer någon som går med blicken. Håret på mina armar reser sig av obehag. Jag sitter blixtstilla och försöker att koncentrera mig på tv:n istället. Efter någon minut kommer tussan tillbaka och lägger sig bredvid mig. Ca en halvtimme senare så studsar Tussan upp igen och stirrar bakom mig. Åter igen vågar jag inte röra mig.

Jag kan säga att det var väldigt svårt att sova den natten..

Efter det har jag flera gånger hört något från vår övervåning/oinredda vind som låter som om någon går från ena sidan till den andra.

Nu har det gått ett tag och jag har inte tänk så mycket mer på det. Jag har tänkt att pga att vårt hus är nytt så kanske smällarna är från att huset sätter sig. Tydligen så brukar trä "knäppa" men i vårt fall kanske smälla. Men samtidigt känns den teorin fel med tanke på Tussans reaktion.

I helgen var vi barnvakt åt Ebbas kusiner och på lördagskvällen så skulle vi tända taklampan i vårt sovrum. Då fungerade den inte. Vår taklampa har flera glödlampor och alla brukar inte gå sönder på en gång men nu verkade dom ha gjort det. Inte så konstigt så tänkte inte mer på det. På måndag natt vaknar jag av att jag hör klicket från lampknappen och när jag öppnar ögonen så är lampan fullt tänd. Vi har såna där energilampor så även om dom hade gått igång så brukar det ta några minuter innan dom lyser fullt ut. Dessutom hör jag steg i trappan. Jag fryser till och vågar knappt gå ur sängen för att släcka lampan.

Sååå creepy!!!

Igår hände ytterligare en grej och den här gången var det inte bara jag som uppfattade det. Jag hör steg från Ebbas rum och tänker att nu vaknade hon och gick in i vårt rum som hon brukar, men när jag går dit så ligger hon kvar i sin säng precis som hon somnade. Jag gick tillbaka till Tobbe och frågade igen om han oxå hörde henne gå eller om det bara var jag. Han svarade att han oxå hörde något som han trodde var Ebba.

Vad är det som händer hemma hos mig?!

Allt började när vi tog bort vår älskade hund Kompis och vi säger ofta att det är han som hälsar på men samtidigt så har jag svårt att tro att han kan tända lampor och smälla i väggar. Jag vet verkligen inte vad jag ska tro?! Dessutom har jag börjat lyssna på creepypodden där mycket av det de säger verkligen är creepy medans vissa saker bara är löjliga enligt mig.

Men vad tänker ni där ute?! Är det paranormal eller är jag paranoid?

Av Angelina Söderström - 1 februari 2018 09:01

Nu är jag på väg mot jobbet. Jag gillar mitt jobb och man får väldigt mycket av att jobba med barn, men något som jag har märkt mer och mer är att pressen på oss i skolan växer och samtidigt blir barngrupper större och personalstyrkan mindre. Jag själv gillar inte att gå runt å gnälla hela tiden för jag anser att det bara förpestar miljön runt omkring oss. Däremot tycker jag att om man har idéer om hur man ska utvecklas framåt så måste man kanske kämpa och "bråka" sig fram för att förändringar ska ske. Folk ogillar gärna förändringar för det är jobbigt, men de är nödvändiga för att det ska bli bättre.

Jag känner också att när man jobbar med människor så måste man ha ett riktigt intresse för det. Man kan inte gå till en skola, förskola eller kanske ett ålderdomshem och bara jobba av tiden. Det måste finnas en känsla för att vara där för de andra personernas bästa oavsett om det står på pappret att du ska göra det eller ej.
Tyvärr finns det för många som tror att fritids, förskola och äldreomsorgen är ett lätt jobb där det räcker att vara där. Att det räcker att säga åt barnen eller värma maten.

DET GÖR INTE DET!!! DET RÄCKER INTE!!

Jag säger inte att hela ens liv ska handla om jobbet, men när du är där så måste du vilja vara där. Annars bör du byta jobb. Det är för få personer som jobbar inom de här arbetsområdena att det inte finns plats för oengagerade människor. Det är iaf MIN ÅSIKT!

Nu blev det här inlägget kanske ett gnäll-inlägg men jag behövde få ur mig det och nu kan jag gå till mitt jobb med lite bättre energi och göra mitt bästa för att de runt omkring mig ska må bra..

Hoppas ni får en bra dag! =D

Av Angelina Söderström - 5 januari 2018 14:38

Suck, pust å stön.

Det är femte dagen på året å alla dom dagar har spenderats i sängen och i soffan. Jag har i princip varit sjuk sen en vecka innan jul och så fort jag tror att jag är på bättringsvägen så verkar jag bli sämre igen. Jag är rätt trött på att vara sjuk om man säger så..

Nya året brukar man börja med ny energi och kraft som får en att vilja göra mer saker. En del har nyårslöften om att på många sätt bli bättre det här året än förra. Jag tycker inte att det är fel att ha nyårslöften men som många vet så håller dom flesta inte det dom satt upp som mål för sig själv. Jag har många år satt upp mål att bli fit och snygg och träna mer. Man kämpar livet ur sig ett tag för att senare tappa all ork och motivation. I år har jag satt lite annorlunda mål för mig själv. Istället för att jag ska åstadkomma saker så ska jag göra saker. Jag och Tobbe pratar ibland om saker vi vill göra och i år så ska våra dejter bestå av att faktiskt göra dom.

Jag har oxå lovat mig själv att göra mer saker med Ebba när jag kan. Det är lite roligt för hon och jag pratade om mig idag. Hon hade ritat mig och skulle rita något som jag gillade att göra. Jag frågade henne vad jag gillade att göra. Och så sa jag att hon kunde rita när jag slappar i soffan för det gillar jag väl?! Nä sa hon då. Du gillar att vara ute å så.

Det var skönt att veta att hon inte bara tycker att jag är en slapp mamma som bara sitter i soffan. Kanske är det för att jag snart har spenderat tre veckor i soffan som gör att jag tänker att det är det enda jag gör. Egentligen när jag tänker på det så gör vi ganska mycket ihop hon och jag. Vi ritar, pysslar, spelar spel, dansar, yogar mm. Vi hittar på mycket små saker hela tiden så jag tänker inte på hur mycket vi egentligen gör. Men i år ska jag göra mer saker utanför hemmet. Jag ska bara bli frisk först..

Nu ska jag fortsätta titta på Netflix. Har snart avverkat varenda serie och film både där å på cmore =p

Presentation


Min blogg är för dig som vill komma i form eller bara läsa om andra som gör det ;)

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Har du några nyårslöften?
 Ja självklart! Jag ska bli superfit i år
 Nej sånt funkar inte för mig
 Nja mer mål än nyårslöften
 Ja men jag brukar aldrig hålla dom

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2023
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards