Varje minut flyger förbi. Timmarna går fort. Dagarna försvinner.

I min hjärna gör jag massor av saker och springer runt stressad, men min kropp är still.

Jag är tyst, men i mitt huvud skriker jag. Precis som Rose i Titanic känns det som om jag står i ett fullsatt rum och skriker, men ingen hör mig.

Jag behöver nått, men jag vet inte vad.

Det känns som om tiden försvinner och livet rinner iväg..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hjärtat dunkar hårt. Tung andning. Ont i magen. Halsbränna. Tankarna rusar omkring i huvudet. Så mycket som behöver göras, men kroppen lyder inte. Kan inte sitta still, men orkar inte göra något. Varför kan jag inte bara göra det jag måste och sl...

Förra veckan fick jag ett mms från min man Tobbe. Ingen text bara en bild. Jag börjar fråga om han va inblandad och om han hade kört. Han va inblandad i en seriekrock som medpassagerare. Han va oskadd men hade känningar i axlar och lite nacke. Han ...

I helgen har jag haft mamma på besök. Det var verkligen något jag behövde. Min mamma ger mig alltid positiv energi och det är en av anledningarna varför hon är min största förebild. Vi hade planerat att gjuta betongfat med rabarberblad, vilket vi...

Jag har ofta svårt att hitta balans i allt jag gör. Jag fastnar i något och hela min värld snurrar runt just det som jag tycker är intressant för tillfället. Det finns oxå vissa saker som jag återkommer till utan att ens fatta varför. Det är som min ...

I en tid nu har det hänt konstiga saker i vårt hus. Det började med att jag å Tobbe satt i soffan när vi hörde en hög smäll som vi trodde kom utifrån huset. Vi gick ut på altanen men kunde inte se något och tänkte inte så mycket mer på det. Någon vec...