Varje minut flyger förbi. Timmarna går fort. Dagarna försvinner.

I min hjärna gör jag massor av saker och springer runt stressad, men min kropp är still.

Jag är tyst, men i mitt huvud skriker jag. Precis som Rose i Titanic känns det som om jag står i ett fullsatt rum och skriker, men ingen hör mig.

Jag behöver nått, men jag vet inte vad.

Det känns som om tiden försvinner och livet rinner iväg..