jag älskar det uttrycket medans min kära man muttrar lite när jag säger det. Innerst inne tror jag han vet att det faktiskt är så. När jag är glad å lycklig så är jag en ganska bra fru som gärna ger det där lilla extra för att se till att min man är "nöjd" ;)

Den senaste tiden har han ställt upp på mig så himla mycket och trots att han oxå är på diet så ser han till att jag har det bra. Han gör i princip allt hemma å klagar aldrig på mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det?!

Han har oxå börjat skämma bort mig med kläder och andra saker, speciellt när det har med träning å göra. I söndags beställde han ett par byxor åt mig från gymgrossisten å igår kom han hem med nya träningshandskar å ett par better Bodies shorts.

Även om jag vet att det är min inställning å mitt slit som gör att jag får resultat med diet å träning så vet jag oxå att om inte Tobbe hade hjälpt mig med mat å så och ställt upp å stöttat så hade det inte gått lika bra. Så tack bejbi för allt du gör för mig! <3

Här får ni lite formbilder oxå ;)

idag har det gått 5 veckor av dieten. Det går väldigt bra fortfarande. Vet inte om det verkligen är så lätt eller om min hjärna bara är så fokuserad på målet att resten bara flyter på. Hur som helst känns det jäkligt bra.

Jag har haft en del prövningar på vägen å fler kommer komma. Bland annat har jag försökt leva så normalt som möjligt när det gäller att träffa familj å vänner. Att gå på middag eller gå å ta en fika funkar ju egentligen inte när man går på diet men om man planerar ordentligt och ser till att vänner å familj vet i förväg att man kanske tar med egen mat eller inge kommer trycka i sig nån bulle så har iaf mina vänner å familj varit väldigt förstående å stöttande. Men det behöver ju inte vara så å då får man försöka undvika vissa personer helt enkelt.
Har ni sett den där reklamen om man dricker för mycket?! De sitter vid ett bord å fikar å tvingar en kille å käka kakor (ska föreställa alkohol). Alla ropar å klappar för att han ska käka mer å mer kakor å inte va så tråkig.
Det ska ju vara lite parodi på hur vi människor är runt alkohol men det som de visar är inte så långt ifrån sanningen heller. Man är lixom inte riktigt en i gänget när man tackar nej till bakverk som nån ansträngt sig att baka till kollegor/vänner/familj osv. Man kan inte vara med å berömma den underbara smaken eller fråga om receptet. Du sitter där å försöker vara stark för hjärnan säger åt dig att det är väldigt gott å att du förtjänar en, men du tar inget. En inre kamp du har varje gång med dig själv men som du vinner. Du ser det som en stor seger medans andra tycker du är tråkig och kanske till och med otacksam.

För mig är det nog det som har varit jobbigast. Att känna att jag hela tiden måste försvara något som jag vill och har velat väldigt länge. Men jag antar att det är väldigt svårt för många att förstå varför man vill komma dit jag vill komma. Varför man är villig å "offra" så mycket.

Men en sak vill jag att alla ska veta. Även om jag lägger upp tusen bilder på mig själv å berömmer mig själv så tycker jag inte att nån är sämre än mig utan jag tycker alla får bestämma över sig själva. Man ska trivas med sig själv. När jag lyckats stå emot en fika så har jag vunnit mot mig själv å inte mot nån som kanske valde att äta den där Bullen. Alla är vi olika å vill olika saker.

DET HÄR ÄR VAD JAG VILL! =D

Ny dag, ny vecka. Vanligtvis är det nu jag (å säkert många fler) skulle ha börjat om med dieten, nyttighetstänket mm, men inte längre.

Ja i helgen fuskade jag men medvetet och med diciplin. Jag bytte i lördags ut min vanliga middag mot en middag ute på restaurang med mamma å lillebror. Vi gick till en fin liten restaurang och jag beställde plankstek m fläskfilé. Ni kan nog inte föreställa er hur gott det var!! Efter ha levt på klyftpotatis (tillagat utan fett) och kyckling i snart 5 veckor så kändes det som att stoppa en bit av himlen i munnen =p

När vi sen kom tillbaka till Tobbes ställe så hade några bakat cheesecake och äppelpaj. Dessutom fanns det chips och godis i mängder. Jag kan säga att ja kände kliet i fingrarna. "Bara en liten bit". Men jag höll mig borta från allt sånt å drack min Cola light istället. Den kvällen när jag skulle sova kändes det som om jag vunnit första pris i nån stooooor tävling. Kampen mot sockret. Alla som känner mig vet att när det gäller socker så har det verkligen inte funnits nått stopp.

Dessutom har jag åkt bil i ca 10 timmar å det har varit jobbigt att åka utan färdgodis. Vanor man haft sen man var liten är svåra att bryta men jag har verkligen lyckats i helgen.

Här är en bild på min goda mat i lördags.

Har oxå lyckats få till två bra gympass i helgen trots att jag knappt varit hemma.

Så efter helgen kan jag lugnt lägga upp en dagsformsbild ;)

min kommentera att sen jag började gå på diet så har mängden halvnakna bilder på instagram ökat (inte för att han klagar =p). Ja så är det ju absolut. Jag älskar känslan jag har varje dag när jag vaknar å när jag går å lägger mig. Känslan av nöjdhet och stolthet. Önskar alla kunde ha den känslan om sig själv även om de inte vill se ut som jag vill se ut.

Och om jag har blivit mer egenkär så är svaret definitivt JA =D

Nu börjar jag verkligen gilla det jag ser i spegeln och gilla hur kläderna sitter.

Så nu ska jag ge er en till bild ;)

Ha en bra dag alla där ute! För det ska jag ha med mycket promenad på jobbet å sen ska jag piska mina deltagare på bootcampen.

som många vet så går jag just nu på diet å är inne på min fjärde vecka (3,5 har gått). Jag har fått många frågor om varför jag som är så smal ska gå ner i vikt?! Många (de flesta) vet jag frågar för att de bryr sig och inte vill att jag ska bli för smal eller kanske för att jag rent av ska få en ätstörning.

Jag är så tacksam för att folk där ute är rädd om mig å min hälsa men jag kan lova att det här är rätt för mig å jag inte kommer få några ätstörningar.

Jag har under ett par år tränat ganska mycket men inte fått de resultat jag har velat ha. Jag har aldrig varit så bra på att äta bra mat och aldrig ätit rätt mat för de mål jag vill nå. Därför så bokade jag ett möte med en kille som kan som kan sin grej och som jag visste kunde hjälpa mig. Han gjorde ett personligt kostschema till mig som jag nu följer till punkt å pricka. Ingen annan kan äta exakt likadant som mig eftersom alla människor är olika. Han coachar mig för att jag ska (med mycket hårt jobb) nå mina mål.

Jag måste minska i fett vilket gör att jag går ner i vikt men samtidigt styrketränar jag å ser till att jag får i mig mycket protein för att inte tappa muskelmassa. Jag vill ha magrutor och om det så är att jag bara en gång i livet skaffar det så må det vara så. Jag kanske kommer anse att det är för mycket jobb och uppoffringar att bibehålla dom men det är något jag får ta ställning till då. Först å främst måste jag jobba hårt för att få fram dom.
Självklart vill jag att resten av kroppen oxå ska ha synliga muskler men just magrutor är något som jag verkligen ser framför mig när jag tänker på mitt mål.

Jag förstår att vissa/många inte kommer förstå varför jag vill se ut på ett visst sätt och några kanske rent av tycker det är fult, men det kommer jag totalt strunta i. Jag vet vad jag vill och jag ska göra allt för att jag ska nå dit. Jag har världens bästa familj som stöttar mig i det jag gör och det ger mig extra styrka de jobbiga dagarna. Jag försöker omringa mig av de positiva människor som ger mig positiv energi för det ger mig så mycket! De tar mig framåt.

Så till er alla där ute: jag ska nå mina mål och så är det bara! Take it or leave it!