För exakt 8 dagar sen så körde jag superior race å vid sista hindret (en hög jävla ramp) så missbedömde jag lutningen å trampade snett å stukade foten. Först trodde läkare på plats å Tobbe att den va bruten, men efter läkaren på Huddinge sett röntgenbilderna så visade det sig att det bara va en stukning.

Jag vart sjukskriven i 10 dagar. Nu är jag som sagt inne på dag 8 och jag känner mig inte direkt bättre. Jag är svullen och jag kan inte stödja mig på foten. Känns lite konstigt att tänka tanken att jag om tre dagar ska kunna jobba, men jag hoppas att det ska vända å gå snabbt över.

Mitt liv den senaste veckan har inte direkt varit händelserik. Jag tänkte att det kunde vara skönt att få vara lite extra mycket med Ebba men hon tycker inte sin mamma är så rolig när hon inte kan göra nått :p hon har fått hjälpa mig supermycket å hon är så snäll å duktig! Jag fattar inte att jag har fått ett så underbart barn <3

Det som jag har gjort den här veckan är typ lagt en jäkla massa pärlplattor till Ebba och sen har jag ritat å skrivit i min citatbok som jag har. Dessutom har jag hittat en ny serie som jag kan rekommendera: finding Carter (MTV). Det har bara släppts två avsnitt på MTV i Sverige men det har släppts två säsonger utomlands så det går å titta ändå ;)

Min fot är som sagt svullen å ser ut som en uppblåst plasthandske men i fotformat haha.

Det som är bra med att inte kunna gå å får hoppa runt på kryckor hela tiden är att mina triceps å axlar får jobba en hel del. Så inget gäddhäng här inte :p man får ju försöka se det från den positiva sidan ;)

En positiv sak till är att jag har blivit ordentligt uppassad av min kära man. Det är inte kul att vara tillfälligt handikappad men det blir ju lättare när man har en man som tar hand om en å ser till att man mår bra. Tack bejbi för att du tar hand om mig! <3

Idag har vi varit på Apoteket å handlat ett fotledsstöd. Vi får se om det kommer hjälpa till nått eller inte. Det känns som om mitt liv har tillfälligt pausat. Jag kan inte göra nånting av det jag brukade göra. Inte träna, leka med Ebba, jobba, sova som ja vill, gå ut å träffa vänner osv. Jag saknar att kunna göra vad jag vill. Att få känna mig fri. Nu känner jag mig bara instängd.

Jag längtar efter att mitt normala liv ska börja igen...