Direktlänk till inlägg 12 november 2013
Ibland känns allt bara jobbigt. Jag känner mig som ett litet trotsigt barn som inte vill göra nånting. Men jag kämpar igenom dagarna och gör det jag ska.
Idag har jag varit hos min jobbcoach på antenn. Idag har vi pratat mycket om min största svaghet och hur jag ska få bort ångesten runt det. Jag kan erkänna att jag ville sticka därifrån och aldrig mer sätta min fot där mer efter att hon sagt att jag var tvungen att göra precis det jag hatar mest. Jag kände klumpen i halsen och hur ångesten kom. Imorgon ska det göras vare sig jag vill eller inte. För hur annars ska jag få bukt med problemet.
Nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem. Eftersom det hänt nån sorts olycka vid årstaberg så går inte pendeln mer än till Älvsjö. Då blir det att åka tunnelbana till Farsta å sen byta till pendeln där. En jävla omväg helt enkelt!! Men man får ju mycket tid till att göra lite andra uppgifter jag fått från min jobbcoach.
Nu är det bara att kämpa vidare med vardagen. Varje dag känns det som jag tar ett steg framåt. Så då är jag iaf på väg i rätt riktning ;)
Hoppas ni har det bra i höstrusket!
//Angie
Varje minut flyger förbi. Timmarna går fort. Dagarna försvinner. I min hjärna gör jag massor av saker och springer runt stressad, men min kropp är still. Jag är tyst, men i mitt huvud skriker jag. Precis som Rose i Titanic känns det som om ja...
Hjärtat dunkar hårt. Tung andning. Ont i magen. Halsbränna. Tankarna rusar omkring i huvudet. Så mycket som behöver göras, men kroppen lyder inte. Kan inte sitta still, men orkar inte göra något. Varför kan jag inte bara göra det jag måste och sl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
||||
|