Vinder vänder...förhoppningsvis.

I veckan fick vi äntligen vårt bygglov godkänt! =D

Jag längtar så tills nästa år typ i mars när allt är klart å jag får bo i mitt egna hus. Tiden känns som en evighet även fast jag vet att veckorna bara försvinner. Nu hoppas jag bara att jag kan få lite bra hjälp med min rygg på tisdag.

Jag har känt mig ganska nere den senaste tiden men jag kämpar mig sakta men säkert uppåt. Jag har kanske hittat en del i mitt livspussel å kan få ihop det tillslut. Det kanske inte är det snyggaste pusslet men det blir ihopsatt rätt så jag kan få nån ordning på mig själv. Bara tiden kan avgöra. En sak vet jag iaf. Min man är den bästa vännen å maken man kan ha. Mer förstående än han är kan man nog inte hitta.

Tack för att du står ut med mig! <3


Idag har vi köpt en ny bur till Ebbas hamster pikachu. Han har haft en stor kaninbur som inte varit bra när man ska öppna den. Den har varit svår att bara snabbt fixa med mat å sånt vilket blir lättare nu. Dessutom tror jag att han kommer tycka det är roligare nu när han har små tunnlar att krypa i å så. Vi köpte även en hamsterboll så han kan springa runt på golvet och motionera lite haha.
Sen hade vi besök av min farmor, farfar å pappa. Så trevligt å mysigt att äntligen få träffa dom igen. Eftersom dom bor i Dalarna så träffas vi inte så ofta som man kanske skulle vilja. Ebba fick lite försenade födelsedagspresenter och vi åt en massa fika. Blev fika istället för lunch vilket blir helt konstigt då man typ blir mätt men samtidigt är man hungrig på mat. Längtar redan till middagen =p

Sen spelade jag å Ebba bolibompaspelet å sen spelade hon labyrint m Tobbe. Precis efter kom grannens minsta barn å knacka på så nu äntligen fick hon leka med honom. Hon frågar ofta om hon kan leka med honom men vi lyckas aldrig synka våra tider så dom kan träffas. Det blir ju så när vi har helt olika rutiner i vardagen. Men roligt för Ebba å skönt för mig som får lite tid att bara sitta i soffan å ta det lugnt, lyssna på musik å skriva av mig lite här å i min anteckningsbok som jag har till allt möjligt.

Hoppas ni har en skön söndag!

I födelsedagspresent (i maj) fick jag en fin bok med blanka sidor av Ebba. Hon vet att jag gillar att rita å skriva min lilla skrutt.

Jag har inte varit jätteduktig på att rita å så i den men ibland får jag mina konstiga humör för mig å då kan jag rita hur länge som helst. Det som stoppar mig 99% av gångerna är min rygg som inte vill att jag ska sitta i "ritposition".

När jag ritar å skriver så får jag fram mina känslor bättre än jag kan berätta dom. Jag är dålig på att prata om mina känslor så gör inte gärna det. Håller dom hellre för mig själv eller får ut dom på det här sättet.

Här är några av mina bilder jag har ritat å längst upp är boken fram å bak. Jag tycker om den väldigt mycket eftersom det blir nästan som en slags dagbok med mina känslor och tankar. Mitt eget terapiarbete.

Jag är så jävla trött på att må skit. Jag vill inte längre!!

Jag längtar efter mitt hus, att må bra å bara få njuta av livet.

På måndag ska jag till Nacka-ortopeden och hoppas att jag kan få hjälp och kanske kan slippa att ha ont hela tiden. Det är jobbigare än man kan tro att gå runt å ständigt ha ont eller tänka på allt man gör som kanske kan göra att det gör ännu mer ont. Nu kommer dessutom årstiden som brukar vara värst när det gäller min rygg.

Har haft en riktig skitvecka denna vecka å jag väntar på den dagen jag ska vakna å känna att energin är tillbaka. Men den dagen verkar ju dröja.. jag är trött på att vara trött! Det känns som om det är det enda jag är just nu. Trött, orkeslös och omotiverad till allt. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt med mig, men bra mår jag inte. Kan inte riktigt säga exakt varför utom att det är för mycket i mitt huvud som jag inte pallar med längre.

Här är ett "quote" som jag tycker passar in rätt bra på mig just nu. Fast jag vet att jag alltid har övervägande mer ångest än depression. När jag va sjukskriven för ett par år sen så sa kuratorn just det att jag hade väldigt mycket ångest för allt å ingenting som gjorde mig nerstämd, men jag går inte konstant å är deppig. Jag tänker för mycket. Jag önskar man kunde stänga av hjärnan ibland så man bara kunde få lite lugn å ro. För det är allt jag vill just nu..

Den sista tiden har jag känt mig helt omotiverad till nästan allt. Jag har ingen ork och det enda jag vill göra är att sova. Det är så mycket som snurra runt i mitt huvud och fast jag inte direkt går runt och tänker på det hela tiden så finns det där inne och tar en massa energi. 

Jag älskar egentligen att vara på gymmet, men trots att huvudet säger "klart du ska till gymmet" så säger kroppen nej. 

Min rygg tar tyvärr mkt stryk av att jag inte går och tränar så nånting måste jag göra. Tobbe sa åt mig att jag kanske inte behöver träna så mycket som jag tränade förut men att få till 3 pass i veckan verkar vara svårt nog. Den här veckan har jag bara fått till 1 pass och jag försöker ladda för att få till 1 pass idag också. Jag funderar på att börja med yoga igen då min hjärna är så fruktansvärt stressad.

Jag tänker varje dag på jobbet att jag ska träna på kvällen, men då har jag fortfarande energi kvar. Men när jag kommer hem orkar jag knappt laga mat och det slutar 9 av 10 dagar att jag äter kvarg m musli. Om jag är vaken efter 21.00 på kvällen är det nästan ett mirakel. Tobbe gör allt hemma och jag är så tacksam för att jag har honom i mitt liv. Han borde få pris för både årets man och årets pappa. Han gör verkligen allt här hemma så inte det här hemmet går under. 

Igår hade jag och Tobbe tänkt gå och gymma tillsammans men pga mig så blev det inte så. Det slutade med thaimat och ben and jerrys i soffan framför en film som jag fick välja. Jag tror att det va en dag som jag absolut behövde. En riktig slappar dag utan ett enda måste. Jag köpte en träningstidning för att jag trodde det skulle ge mig lite mer motivation till att gå till gymmet, men istället  för att läsa om träningen började jag läsa om saker man kan göra när man är stressad. En sak som stod där va att sovrummet skulle vara en mediafri zon och där det skulle vara rent och avskalat så man kunde ta det lugnt utan att vara uppkopplad osv. Vi testade det och pratade mer än vi gjort på länge. Vi båda är nog överens om att det är något vi ska fortsätta med. Vi behöver inte kolla sociala medier eller ligga å spela i sängen. Vi behöver bara vara. Ta det lugnt och prata, eller bara ligga och mysa. Vi gjorde alltid det förut men så försvann det mer och mer och utan att någon av oss kanske tänkte på det så va det bara mobilerna som man kollade på. Jag tänkte inte ens att det kunde stressa mig mer. 

Nu ska jag iaf försöka stressa mindre och samtidigt komma tillbaka till det jag ja vill vara. Göra det som jag behöver för att må bra. Men jag måste ta ett steg i taget..

Jag kan börja med att säga att det faktiskt är ganska många saker som går bra i livet just nu som jobbet tex å att jag, Tobbe å Ebba är den bästa familj man kan tänka sig.

Men ändå är det en del stora saker som stör i mitt huvud just som är svåra att sluta tänka på.

För dom som känner mig så vet dom att vi håller på å "bygger hus". Vi har köpt tomt å bokat ett hus som ska komma v 2 nästa år. Allt va klappat å klart trodde jag tills vi i veckan fick beskedet att de hade ändrat sig om bygglovet. Varför vet vi inte riktigt förutom att de tycker vi ska bygga ett annat sorts hus. Som sagt så kom det som en stor chock för både oss å firman som hjälper oss med allt som har med tomt å hus å göra. Vi vet inte alls vad som kommer hända å det kan ju lösa sig men det kan oxå skita sig helt. Det är inget vi vet eller komma veta den närmsta tiden. Tiden som vi hade fram tills huset va klart va ändå en lång väntan men nu känns det som en käftsmäll å som om vad som än händer nu så kommer det inte vara klart när vi trodde det skulle bli det. Alla tankar å idéer runt huset som har funnits i mitt huvud försvann å nu finns där bara ovisshet.

Sen har jag en dålig rygg som många oxå redan vet. Jag har gått runt länge å på nått sätt hoppas att det kan bli bättre bara jag tränar å håller igång. Å ja det blir bättre av att träna till en viss punkt, men sen kommer jag inte längre. Jag har ont å jag är konstant trött å de senaste veckorna har jag sovit så fort jag fått chansen. 10-12 timmar per natt är inget problem alls. Den sista veckan har jag inte ens orkat träna. Det finns ingen kraft/energi eller motivation alls för att ta mig till gymmet. Jag rör mig ju mycket på jobbet så motion får jag men ingen rejäl träning.
Imorgon ska jag till en doktor som ska kolla på min rygg å förhoppningsvis kan skicka mig till röntgen för att få svar på hur illa det egentligen är. Samtidigt som jag vill ha svar så är jag livrädd för vad svaret kommer bli. Men jag vill ju veta om det finns en lösning så jag slipper ha konstant ont hela tiden..

Sen finns det personer i min närhet som har det jobbigt som jag tänker mycket på. Jag vill inte skriva om det här men dom är med om väldigt jobbiga saker just nu å jag önskar jag kunde göra mer för dom <3 livet är inte rättvist!

Så nu ligget jag i min säng med musik i örona. Det får mig att samla tankarna å krafterna lite..

Igår vaknade Ebba av en mardröm vid 06.00 å hade nog somnat om igen om det inte vore för att Tobbe höll på att göra sig klar för att sticka till jobbet. Jag tänkte att det va bara att gå upp då å dricka lite monster för att piggna till, men jag ska nog bara ligga en liten stund till i sängen. Ebba låg bredvid med paddan i händerna å den där lilla stunden i sängen varade i 4 timmar! Tydligen hade farmor kommit hem till oss eftersom hon brukar ta ut hunden så Ebba va nöjd. Kände mig lite dålig som mamma som hade sovit till 10. Trodde ju att hon skulle väcka mig efter en stund när hon tröttnat på att sitta bredvid mig i sängen.

Resten av dagen spenderades på farmors kolonilott där jag hjälpte till med att rensa lite ogräs. Tänkte efter all hjälp jag fått när jag inte kunde gå så kunde jag ju hjälpa henne nu tillbaka.

På kvällen stack jag, Tobbe å Ebba till det nya utegymmet här i västerhaninge. Det är inte helt klart med markarbetet men alla grejer står uppe så det är bara att köra på.

Ebba va glad att hon fick vara med å köra lite. När hon skulle hjälpa mig med tex marklyften så tryckte hon ner stocken haha.
Som ni ser så har jag oerhört snygga träningsskor =p jag får fortfarande inte på mig några andra riktiga skor så det fick bli Foppa.

Det blev en mysig kväll med min fina familj <3

Idag stack jag å Ebba iväg ända bort till Vallentuna för att träffa min vän Bea å Fredrik å deras nya lilla bebis. Så mysigt att få bebisgosa lite å äntligen få träffa Bea igen. Det va så längesen. Ibland är det verkligen surt att bo på fel sida av stan när alla (nästan) vänner bor på norra sidan. Tyvärr måste jag erkänna att mycket av min tid å energi läggs på Ebba, Tobbe å träning. Sen så har orken inte riktigt funnits där så jag har inte direkt träffat några vänner på väldigt länge. Samtidigt som jag trivs med mitt liv å hur det är så kan jag sakna att bara få umgås med vänner. Speciellt när jag har träffat dom å märker hur roligt å mysigt det är att bara vara å prata om allt å ingenting.

Iaf efter allt bebismysande å prat om allt som har hänt i våra liv det senaste året så begav jag å Ebba oss hemåt på vår långa resa. Det är rätt jobbigt att resa 2timmar enkel resa med en snart 5 åring som undrar om vi är framme snart var femte minut =p fast som vanligt va hon superduktig å hon får mig att skratta åt de mest tokiga saker hon kan hitta på =D

Nu ikväll medan Tobbe nattade Ebba så började jag kolla på min serie finding carter igen. Det blev typ tre avsnitt igår å jag tror det blev tre avsnitt idag med. De senaste avsnitten har jag legat å bölat till. Det är verkligen en bra serie även om jag tror den är tänkt mer som en ungdomsserie. Men i mitt huvud är jag ju fortfarande det så det passar ju bra haha. Hur kommer det sig att jag ser att Ebba växer å blir äldre å äldre, men jag känner mig inte äldre själv? Visst känner jag mig gammal när jag sitter å tjuvlyssnar på 15-åringar på bussen, men ändå så känns det inte som om jag är det. Känner ni så?

Jaja nu är det väl dags å sova. Så jag inte sover bort hela dagen imorgon. Godnatt! ;)

I fredags när jag var på vikingafestivalen i stallarholmen var jag så trött på att hoppa på ett ben å på kryckor så jag struntade i smärtan å började halta mig framåt. På lördagen kunde jag nästan gå! Dock svullnade vristen upp igen efter allt gående så på söndagen försökte jag ta det lite lugnare.

Vi hade det iaf supermysigt trots regn, blixt å åska. Som alltid är alla som är där så trevliga å man känner sig som en stor familj.

Jag hittade även en ny söt vän vid namn Doris. Hon va en riktig sötbulle som jag inte kunde få nog av :D

Nu när vi är hemma njuter man lite extra av sin mjuka säng å av lyxen att kunna gå på en riktig toalett å att få duscha haha.

Dessutom har jag tagit mig iväg till gymmet två dagar i rad trots min fot. Inga ursäkter! Igår blev det rygg och lite rumpa. Ville testa om jag kunde stå på min onda fot å köra lite lätt i kabelmaskinen. Det gick hyfsat bra och endorfinerna fyllde mig till glädje :D längtar tills jag få köra ett riktigt benpass igen, men just nu går det inte. Kan inte riktigt stå på hela foten. På tå går bra även om det känns men inte med hälen nere.
Sov inte jättebra inatt pga mitt pass så det va kanske inte jättebra att köra rumpövningarna. Men man måste ju testa för att veta hur läget är. Doktorn sa att styrketräning va bra träning.

Idag stod bröst, armar å mage på schemat å det blev ett bra pass trots att jag måste anpassa övningarna lite efter foten.

Imorgon ska jag gå å kolla in utegymmet som vi fått här i västerhaninge. Hoppas på fint väder så man kan njuta ännu mer av semestern. Just nu är Ebba den största solstrålen på min semester.

Jag är så lyckligt lottad över min lilla familj <3 <3 <3

För exakt 8 dagar sen så körde jag superior race å vid sista hindret (en hög jävla ramp) så missbedömde jag lutningen å trampade snett å stukade foten. Först trodde läkare på plats å Tobbe att den va bruten, men efter läkaren på Huddinge sett röntgenbilderna så visade det sig att det bara va en stukning.

Jag vart sjukskriven i 10 dagar. Nu är jag som sagt inne på dag 8 och jag känner mig inte direkt bättre. Jag är svullen och jag kan inte stödja mig på foten. Känns lite konstigt att tänka tanken att jag om tre dagar ska kunna jobba, men jag hoppas att det ska vända å gå snabbt över.

Mitt liv den senaste veckan har inte direkt varit händelserik. Jag tänkte att det kunde vara skönt att få vara lite extra mycket med Ebba men hon tycker inte sin mamma är så rolig när hon inte kan göra nått :p hon har fått hjälpa mig supermycket å hon är så snäll å duktig! Jag fattar inte att jag har fått ett så underbart barn <3

Det som jag har gjort den här veckan är typ lagt en jäkla massa pärlplattor till Ebba och sen har jag ritat å skrivit i min citatbok som jag har. Dessutom har jag hittat en ny serie som jag kan rekommendera: finding Carter (MTV). Det har bara släppts två avsnitt på MTV i Sverige men det har släppts två säsonger utomlands så det går å titta ändå ;)

Min fot är som sagt svullen å ser ut som en uppblåst plasthandske men i fotformat haha.

Det som är bra med att inte kunna gå å får hoppa runt på kryckor hela tiden är att mina triceps å axlar får jobba en hel del. Så inget gäddhäng här inte :p man får ju försöka se det från den positiva sidan ;)

En positiv sak till är att jag har blivit ordentligt uppassad av min kära man. Det är inte kul att vara tillfälligt handikappad men det blir ju lättare när man har en man som tar hand om en å ser till att man mår bra. Tack bejbi för att du tar hand om mig! <3

Idag har vi varit på Apoteket å handlat ett fotledsstöd. Vi får se om det kommer hjälpa till nått eller inte. Det känns som om mitt liv har tillfälligt pausat. Jag kan inte göra nånting av det jag brukade göra. Inte träna, leka med Ebba, jobba, sova som ja vill, gå ut å träffa vänner osv. Jag saknar att kunna göra vad jag vill. Att få känna mig fri. Nu känner jag mig bara instängd.

Jag längtar efter att mitt normala liv ska börja igen...